adestrompudeluppfodning

Hej mina bloggvänner hoppas allt är väl med er också.

Här ganska lugnt men massor av funderingar om livet, och vänner samt vänskap.

Har för några dagar sedan fått se hur fort livet kan förändras fast man inte ens har en aning om det några veckor innan.

Varför, jo man får ett tråkigt besked, och plötsligt är beskedet så defenetivt o slutgilltigt.
Detta har inte med mig o vår familj, att göra, men en vän har i sin familj fått ett väldigt tråkigt besked, som jag blev väldigt ledsen, och illa berörd av.
Hur kan livet bara rinna ut som sand mellan fingrarna, och så fort.
Den jag skriver om vet själv att det just om den familjens situation, och jag vill säga, att jag finns av hela mitt hjärta med dem i denna svåra situation, och jag kan inte skriva hoppas, tröstar, eller liknande då jag känner att orden inte räcker till denna gång.
Jag finns o delar er hemska vardag så gott jag kan min vän.

Här är annars det mesta, som vanligt.
Jag har sovit dålig igen, men inget nytt är det i mitt liv, och jag fick i alla fall en natts sömn inatt.
Hur detta ska sluta vet jag inte, men förstår inte heller varför jag ska ha så svårt att sova.
Vet att jag tänker mycket, grubblar gärna, och inte kan slappna av, så kanske är det hela orsaken.

Idag börjar hösten på riktigt, att märkas, för halvdant väder, lägre grader, och en känsla av, att inne är skönast.
Vemodigt ja, men det är ju dags, för hösten nu.

Micke jobbar, som vanligt, och idag ska han åka, och ta ut sopor åt mor samt hämta nya talböcker åt mig.
Här ska fixas biff o potatisgrateng idag, men kan inte påstå, att jag är så sugen på någon mat alls, men äta lär man ändå.

Hundarna leker, och mår fint, och det var inget löp, som jag funderade över på Ronja, utan de kommer nog inom en månad ungefär.

Önskar er allt gott var rädda om varandra livet går så fort.