Livets svåra gåta...

Hej igen då har det näst intill varit omöjligt komma in på bloggen på några dagar.
Varför ja det undrar jag också, för man ska väl ändå inte behöva ha en betalblogg för, att den ska fungera obehindrat tycker jag.

först av allt så vill jag sända mina varmaste tankar, empati, och värme till en vän, som dem senaste dagarna o kommande dagar inte har det så lätt i livet.
Beskedet som kom för någon dag sedan är inte lätt hantera, och det är fruktansvärt, att behöva finnas i denna svåra sitation, och frågan är hur hanterar man något svårt, och hur får man hoppet, att finnas, och hur går man vidare????
Många varma kramar till min vän o jag finns för dig.

annars är allt ganska okej här har som vanligt haft några dåliga nätter med sömn, men inatt var John blund hos mig i alla fall.
Det var så skönt sova en natt utan att ligga och snurra runt och vänta på sömnen, och se Micke, och hundarna sova så gott.

Igår var jag i Valbo med min dotter, och vi gjorde verkligen massor med fynd.
Har handlat julklappar åt mina små änglar, och det var så skönt hitta saker dem önskat sig, men kostnaden var bara 25% av ordinarie pris inte illa.

Sedan var vi även in på Ikea, för jag har sedan länge velat köpa en ryamatta till vardagsrummet, och då en som är röd, vi har haft en svart i 1 år nu, så man längtade lite efter en glad färg, och som lyser upp tillvaron under hösten.
Det blev altså en röd matta och 4 röda kuddar, samt en pläd i rött också.
Tusen tack min dotter, för igår var så trevligt, och betyder så mycket, att få göra nåt tillsammans med dig.

Här är vädret just nu fint, men regnade i morse, men igår var det underbart sommarväder, och över 30 grader i solen.

Nu när allt går mot höst, så kan jag känna, att en deprition kan vara på väg, men känner inte varje dag, att det är superdåligt, men då o då.
Alltid lika rädd för att bli nerstämd, för det är så jobbigt varje gång, att komma igen, och klättra uppåt på livets stege.

Ronja och Tummen mår fint, och leker, och busar som aldrig förr.
Om en eller två månader löper vår lilla prinsessa igen, men detta löp är ingen parning aktuell, utan vi väntar till nästa löp i början av nästa år.

Just nu har det hänt, för mycket, och det känns inte alls motiverat ännu med en kull.

Nu önskar jag er alla en fin dag, men glöm aldrig bort varandra, för livet kan dras ifrån dig bara på en minut, och då ångrar vi, att vi inte var observanta på varandra, och att finnas, och att ge och få tillbaks är en gåva vi alla borde använda oss av.

Ha det fint vänner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0