adestrompudeluppfodning

Morn mina vänner och hundälskare...

Detta inlägg är inte lätt att skriva för det gör ont, ont, så ont.

Vår älskade 24 dagar gamla valp Alva fick igår somna in, och är på ängarna i himlen där alla änglahundar finns.

Hon har sedan ett tag tillbaks trots viktökning varit konstig, och hon har pipit mycket mer än man ska och dessutom har vi märkt att nåt är fel, men kanske som alla andra har vi tänkt, att hon är på gång att ta sig ur sina första 3v o vill upp på benen.

I lördagskväll märkte vi en drastisk skillnad på henne hon ville inte äta, började skrika mer, o hulka, samt att hennes ben inte ville något alls.

Bakbenen var som kokta spagettisar bara hängde o bakdelen ville inte som hon ville.
Ronja började slicka och slicka henne mer o mer o mot söndagsmorgonen var valpen helt i upplösning.
Vi ringde jouren och dem ville vi skulle komma då hon misstänkte något medfött på den lilla.

Micke åkte dit fick skjuts av grannen tusen tack Anki.

som vi befarat ringde Micke hem redan efter en ca 30 min o berättade att odsen var hemskt dåligga.

Veterinärens rekommendation blev att vi lät lilla alva somna in då hon märkte att nåt var riktigt fel i bakdelen o benen, och att hon aldrig skulle kunna få benen att funka.

Nu är altså denna lilla tjej ett minne för oss, men så svårt att förstå allt detta.

Ronja mår inte alls bra gråter efter sin lilla bebis, och hur hårt är inte detta, att man tar av henne bebisen som hon älskade och vårdade så fint.

Jag hoppas hon snart mår bättre och slutar leta efter henne, och man önskar att dem kunde prata så man kunde förklara allt, men tyvärr tyvärr.

Nu önskar vi vår lilla alva får vila på sin äng där uppe och ha det bättre än här på jorden.

R.I.P ALVA