8 november 2011

Ja då blev ett inlägg till inom kort, men lär skriva av mig alla tankar som figurerar ang min hemska värk i ögonen.

Jag säger inte att alla har sitt lilla helvete med sin värk, men denna värk kan inte ens jämföras med 10 tänder full av var, och ingen tandläkare öppnar dem, för att värken ska försvinna.

Jag är fullt medveten om, att jag måste göra något åt detta, och hoppas nu på bra, och fin respons från min ögonläkare på gävle sjukhus.
Hoppas han/hon lyssnar till mina rädslor, och har empati nog, för att finnas för mig, och ge mig dem svar jag så väl behöver, för att ta mig genom detta svåra som jag MÅSTE genom.

Jag har så ont, och sover så dåligt, så livet har slutat funka för mig för många många år sedan, och kanske dags ta vara på dem år man förhoppningsvis har kvar i sitt liv.

Denna blogg är mitt bollplank och absolut inte mitt sätt att få empati, för jag lär skriva av mig mina tankar, och allt som finns runt detta.

Här är det grått, och mulet idag altså ingen väderlek värd, att skryta över.

Jag ska också ringa o beställa tid för trimmet till runt 21 nov, för att våra små knattar ska bli trimmade, och vackra igen.

Inatt sov jag hur dåligt som helst, och det gör inte mycket bättre i mitt liv.

Har pratat i tel med en leds jag har som är en gudomlig kvinna, och som har så mycket att ge mig, och framförallt har förmågan, att lyssna, och även komma med bra förslag.

Tack Siv du är guld värd.

Jag har också kontakt med en fd vän sedan tiden i Stockholm då jag förlorade min syn, och gick på ett internat, för att lära mig både punktskrift, och käppteknik.
Han är en stor del av mitt unga tonårsliv, och kom, att betyda massor för mig, och nu har vi åter fått fin kontakt.

Han hade då ganska bra syn, men har senare i livet också behövt ta bort sina ögon pga hemsk värk.

Han är ärlig, men ändå har han rätt, och han kan ju ändå svara på hur livet blev efter operationen.

Nu dags för mat igen, och sedan ska min trötta skalle vila en stund, och jag ska läsa boken som jag har några timmar kvar på.

Detta var lite om  min vardag o liv som synskadad.

Ha det bra sköt om er vänner var rädda om era liv dem är alltför kort.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0