adestrompudeluppfodning

Hej igen ett tag sedan jag skrev nu, men vi har börjat en ny månad i vårt liv, och november är det dessutom.

Denna månad är tyvärr inte den bästa i mitt liv på året, för nu har mörkret infunnit sig, och vägen mot vinter, julhelgen, o en massa krav, som man troligen bara ställer på sig själv.

Jag har som oftast en mycket jobbig tid på året nu, och så är det även i år.
Depritioner, svårt med sömnen, o allmänt upp o ner vill jag påstå.

Har dessutom börjat fundera mer och mer på min hemska värk i ögonen, som firar 17 år i år, och det är inte klokt, att jag stått ut med denna värk, men tyvärr så är jag så rädd för allt omkring detta, så stå ut är kanske fel begrepp, för det beror på min rädsla, att ta bort ögonen som man då vill att jag ska göra.

synd det inte funkade 2003 då jag var till Uppsala helt inställd på detta, lugn, o ingen oro alls mer än inför narkosen.

Då kom en narkosläkare, som jag sa till, att jag inte ville ha några detaljer ang sövningen, men då började han med allt sitt kunnande skrämma skiten ur mig, och detta slutade med katastrof, och ingen operation.

får man verkligen vara så oproffsig så man inte kan läsa av en person, och absolut inte ens lyssna när man säger som det är, nej då knäcka mig var hans lösning, men hjälpte inte mig den gången alls.

Nu sitter jag här 8 år senare har minst samma värk, och samma problem, som jag hade då, som ändå jag var så lugn inför, att möta en lösning på.

Jobbar på detta o visst kan man säga, att det är endast jag som kan välja vad jag tänker stå ut med, men valet är inte svårt, utan rädslan är överhängande.

Dem som aldrig varit rädd för något tycker nog detta borde vara en självklarhet, att man inte går med värk man inte behöver ha, men om de vore så enkelt så satt jag inte här idag och mådde skit över detta.

Bortsett från allt omkring mina ögon, så är det mesta bra här.
Micke har återhämtat sig ganska bra, men lider ännu av värken han fick i axel, och nacke, men som det heter tiden läker alla sår.

Hundarna mår fint åkte i plurret i helgen, så nu är dem vackra också dem små grynen.

Måndag igen, och åter en lång vecka innan helgen kommer till oss, och jag har alltid känt olust inför måndagar, och är glad när tisdagen kommer igen.

Min väns underbara lilla hund har åter hämtat sig fint och är hemma i sin familj, och mår riktigt bra efter flera dagar på sjukhus för hundar.
Lycka till lilla signe du är oslagbar, och även din matte.

Nu snart dags för klippning av dem små trollen igen, för det är märkligt så fort pudelpälsar växer, man hinner inte med alls.

Nu börjar även utemiljön här där vi bor bli färdig, för idag lägger dem sista handen på asfalten utanför våra portar, och jag lovar alla glas och tallrikar dansade runt i skåpen, så man funderade på om allt skulle rasa ner.

Sedan ska även trapphusen fixas här så det blir fint värre när allt är klart.

Vi bor i ett underbart litet område, men de som stör oss mycket är dem kalla vintrarna inne, då företaget inte vill höra, att vi fryser, och tror vi bor i trapphuset inte i lägenheten.

Nu har jag gnällt av mig fortsättning följer säkert vid tillfälle.

Ha det gott o ta hand om varandra.