adestrompudeluppfodning

god förmiddag vänner.

Risk att skriva några rader här, för jag mår inte så bra, men tänkte ändå skriva lite på bloggen.

Här allt okej Ronja löper, och är på höglöp just nu, och jagar hane i varje hör, så Tummen har inte helt lätt för tillfället.
Vi ska inte para henne nu, utan avvaktar till nästa löp i februari, och då känns det bättre när våren kommer och valparna ska växa upp, och även kunna komma ut när det inte är många minus, och massor med snö.

Jag ska ner till trimmet idag, och få Ronja klippt, för hon ser ut som en skogsmulle för tillfället.

Hoppas det ska gå bra, för vi skulle ha varit där igår, men det hade tjorvat till sig på trimmet.

I morgon diabetesmottagningen, och ett långtidssocker, som ska tas.
Känner mig inte alls redo för detta, men är ett måste i livet.
Mitt socker är inte vad det var, och jag kan bara säga, att jag är måttligt less på allt detta, att gå upp i vikt av insulinet, och ständigt öka enheterna, och så börjar karusellen igen ökad vikt, ökat insulin.

Jag vet inte vad som ska ske, för att mitt socker ska komma i balanse igen, men jag har gett upp, och orkar inte med detta, utan nu känner jag, att läkaren lär hitta på nåt vettigt sätt, att få detta att funka för mig.

Detta drar ner mig fruktansvärt i humör, lust, och jag har totalt tappat matlusten, och borde ha ett toppenvärde på mitt socker, men glöm det.

Detta är nåt, som jag funderar över natt, som dag, och blir inte bättre, för det, men jag hoppas ändå att det finns någon lösning i detta.

Har även funderingar över både livet, facebook, och varför vänner finns när man inte märker dem.

Jag har alltid varit en som finns för alla, och har alltid lyssnat på varje individ, och försökt hjälpa efter förmåga.
Jag har vid något tillfälle även bränt ut mig själv, men när det har gått så långt så känner jag inte, att många finns för mig.

Facebook är ett forum, som jag trodde skulle ge mig massor, men tyvärr så är det alltid samma människor, som skriver o kommenterar i mina inlägg, och då kommer tanken över mig, att borde inte vänner skriva med vänner, eller har jag missförstått nåt????????

Ibland känns fb som mitt liv, för så länge jag skriver, och finns, så är allt bra, men vad händer när jag inte mår bra, inget, inget?????

Ja nog om detta lite tankar från mig bara.