adestrompudeluppfodning

Hej igen alla bloggvänner.
Idag har det varit en helt underbar dag här i Gävle, och man har känt en försmak av vår.

Jag vaknade vid 7,30 efter en, som vanligt ganska jobbig natt med många upp och ner, och några timmars sömn.

När jag kollade termometern fick jag verkligen kolla 3 gånger, för att tro det som stod där 13,7 plus, och strålande solsken.
Man trodde verkligen inte det men så var det, och jag bara kände att snart snart är våren på väg igen, och sedan en sommar.

annars har det varit en tuff tid för mig detta efter operationen, och jag tycker tiden går sakta.

Jag har kanske dåligt tålamod, men snart 3v o jag tycker nog, att jag borde må bättre än jag gör.
Det finns värk kvar ännu, och jag håller på med denna eviga salva, och nu en gång per dygn, och då tycker jag nog, att effekten borde ha varit bättre.

Jag har ringt sjukhuset och där tycker man inte att något återbesök är aktuellt, men jag krävde det då jag känner stark oro inför alla dessa små orosmoment.

Jag har nu fått tid på fredag, och det känns verkligen jättebra, så jag kan gå vidare, och få veta hur allt ser ut efter denna stora op.

Jag tycker också dagarna är så långa, tråkiga, och beror säkerligen på, att jag inte får göra så mycket, som jag är van att kunna ta tag i.

I söndags var jag ute första gången o handlade med Marie, och tycker nog det gick sådär bara, för när hälften var gjort typ, så kände jag mig matt, och mycket svag, och började må illa.

Någonstans lär man väl ändå börja, men har insett, att någon promenad är inte aktuell ännu, utan jag får ta en bit i taget.

Micke har varit hemskt förkyld också o var hemma någon dag förra veckan, och då var han verkligen matt, och mycket förkyld.

Tyvärr blev ingen parning av i denna månad, för ronja löpte tidigare än beräknat, och pga det så blev ingen parning gjord, utan vi har skjutit det på nästa löp i juli.

Nu önskar jag er alla allt gott och hoppas influensan inte besöker er utan att ni får gå ut i solen, och bara vara, och må gott.

Kramar love

Hej världen hoppas ni alla har det gott.
Här har det varit en jobbig vecka efter min operation, och jag måste nog säga, att jag fortfarande har väldigt jobbigt med värken.

Hade nog trott det skulle vara mindre ont, men även jag tänker inte på, att denna op var en stor operation med massor av nerver, som ska läka, o funka igen.
Jag har haft rejält ont i såren, men använder salva 3 ggr per dag, och Micke säger, att det ser bättre ut, så kanske även jag med tiden får mindre värk.
Just nu kan jag inte påstå, att jag tror på det, för jag har ont, ont, och mycket elände i samband med detta.

Sover ändå skapligt, och går på värktabletter, men då jag är så känslig för medicin, så är det alvedon som gäller, och vi vet väl alla, att den tabletten inte är vad man borde ha efter en stor op.

ronja har dessutom smyglöpt, så plötsligt stod vi bara där igår, och hon vill ha hane.
Vet inte hur allt blir med hennes ev parning denna gång, för jag tänker inte, och kan inte sätta mig i en bil för att åka och para henne.
I värsta fall får det vänta till nästa löp i så fall.

Stackars Tummen har det tufft nu, för han får verkligen inte vara ifred, utan damen påminner honom hela tiden om hur han ska göra, för att tillfredsställa henne i sin jakt på hanne.

Ja ja vi får se hur allt löser sig med detta.

Här har vi väldigt kallt idag 13 minus i morse, men just nu lite över 11 grader, så inget väder att längta ut i.

Vill tacka min granne för all hjälp för en vecka sedan, för jag blev både körd till op o även hämtad efteråt.

tänkte inatt när jag vaknade, att tiden går så fort redan en vecka sedan jag var så nervös, och orolig, och nu plötsligt är allt gjort.

Sedan är det krångel med insulin till min insulinpump också.
Hur kan man bara plötsligt ha slut på insulinet, och leveransproblem????
Hur ska man som beroende av insulin klara av detta, och hur kan man ens ha det problemet inom ett så viktigt område som insulinet ändå är för människan.
Här löste det sig med en ny sort vilket inte heller är bara helt lätt, för hur kommer det att visa sig i mina provsvar?
Altså jag lär börja på noll igen, och det borde inte behövas om allt funkade som det skulle.

I tisdags fyllde även Micke år, men pga mina problem, så har vi inte haft nåt kalas ännu, utan planerar det till lördag om allt går bra.

Han fick en munkjacka från Leksand då han håller på deras hockeylag.

Han blev jätteglad för jackan och den är verkligen snygg trots att det är Leksand.

Nu dags för lite frukost och försöka göra nåt av denna dag vilket inte är lätt när man inget får göra, men en bra bok kan vara ett alternativ.

Önskar er alla en fin helg som kommer.

Hej mina bloggvänner då har 2 dagar gått sen op.
Detta är inte lätt vill jag säga er, för hur jobbigt som helst är det.
Rinner, svider, vätskar, o värker som sjutton.
Micke är helt underbar som tar denna situation så bra, ger mig salva trots, att det säkert är både äckligt, och läskigt att kolla på mina nyopererade sår, men han biter ihop o gör detta för min skull förstås.

Jag känner mig inte så glad just nu säkert fel på mitt tålamod, 2 dygn, o jag tycker det är jobbigt, men hoppas varje dag ska ge mig bättre o bättre känsla i detta.
Var på återbesök igår morse o allt såg fint ut, men själv ser jag ut som om jag haft en krogrunda o ett grovt slagsmål innan jag kom hem.
Altså rejält blå i halva ansiktet, och lite skadad i huden också.

Jaja gnällt klart nu, men ingenting jag unnar min värsta fiende ens, så håll tummar o tår för mitt tålamod är inte på topp.

Jag fattar väl också att jag gått genom en stor operation sövd i flera timmar o nu säger kroppen nej o jag vill inte ta in det.

fan ta mig som inte kan släppa det negativ o förstå men jag jobbar på det.

Här är också så jäkla kallt 17 minus, så hundarna går på 3 ben, men får endast korta rastningar i denna kyla.

Önskar er en trevlig helg kramisen R

God morgon här sitter jag nu kl snart 6 på morgonen, och har inte fått en blund i ögonen.
Riktigt jobbigt då jag inte får äta, bara dricka vatten, o det är pga den operation som jag ska genomgå idag.
Hemska tanke har nog inte fattat det ännu, o jag känner, som om jag inte tänker tankarna om mig själv utan någon annan, så visst är jag nervös, men har nog varit orolig så länge nu, så min kropp nästan gett upp.

Jag hoppas allt ska gå bra idag, att jag inte klappar ihop, eller nåt annat fel kommer fram vid operationen.

Har många fina vänner som finns för mig i denna stund, och det känns väldigt skönt.

Jag hoppas också att värken efter inte blir alltför jobbig, och att allt går enligt planer, och jag får åka hem idag.

Skulle kännas så bra få komma hem där min trygghet finns, och jag har mina hundar o Micke.

skriver mer sedan, och vädret är jättekallt här 8 minus så burr o ingen sömn.

Kramar Rose

Hej vänner som läser min blogg.
Då har vi kommit så närma dagen med stort d, och idag är jag verkligen i uppror i kroppen.
Magen är som en virvelvind, kroppen skakig, och skallen tung.

Har så många funderingar över detta som ska hända, och självklart även vad som händer närmaste tiden efter.

Jag har som tur är så fina vänner som finns med mig i detta, och jag mer än tacksam för er vänskap, som känns i hela kroppen, att ni ger mig.

Detta är en stor sak för mig, som borde ha varit gjort redan för ca 7 år sedan, men då skrämdes jag så hemskt så inget blev av den gången.

Jag har också känt, att jag kanske inte ens var redo då 2003, för i så fall hade jag inte tillåtit att klappa ihop av en narkosläkare, utan berättat för honom hur korkat han betedde sig mot mig, och bett honom söka annat jobb.

Idag är jag starkare, och många många i min omgivning ser mig som väldigt stark, och det är både på gott o ont, för ibland känner jag, att jag måste måste vara stark, och egentligen skulle jag som alla andra velat få vara den sköra kvinna jag också är.

Om man inte kan känna skörhet, medkänsla, finnas, så kan man inte heller hitta styrkan tror jag.

Nu hoppas jag i mitt nästa blogginlägg ha nåt posetivt att berätta om, och även få känna mig gladare, o back on trac, så tills dess önskar jag er en fin dag o vecka.

Love Rose