adestrompudeluppfodning

Hej vänner som läser min blogg.
Då har vi kommit så närma dagen med stort d, och idag är jag verkligen i uppror i kroppen.
Magen är som en virvelvind, kroppen skakig, och skallen tung.

Har så många funderingar över detta som ska hända, och självklart även vad som händer närmaste tiden efter.

Jag har som tur är så fina vänner som finns med mig i detta, och jag mer än tacksam för er vänskap, som känns i hela kroppen, att ni ger mig.

Detta är en stor sak för mig, som borde ha varit gjort redan för ca 7 år sedan, men då skrämdes jag så hemskt så inget blev av den gången.

Jag har också känt, att jag kanske inte ens var redo då 2003, för i så fall hade jag inte tillåtit att klappa ihop av en narkosläkare, utan berättat för honom hur korkat han betedde sig mot mig, och bett honom söka annat jobb.

Idag är jag starkare, och många många i min omgivning ser mig som väldigt stark, och det är både på gott o ont, för ibland känner jag, att jag måste måste vara stark, och egentligen skulle jag som alla andra velat få vara den sköra kvinna jag också är.

Om man inte kan känna skörhet, medkänsla, finnas, så kan man inte heller hitta styrkan tror jag.

Nu hoppas jag i mitt nästa blogginlägg ha nåt posetivt att berätta om, och även få känna mig gladare, o back on trac, så tills dess önskar jag er en fin dag o vecka.

Love Rose