Operationen ett faktum...
Japp som rubriken säger, så har jag nu via telefonen fått samtalet jag både fruktade, och väntade på.
I nov lämnade jag in mitt brev till läkaren, och ville ha en tid för samtal ang min hemska värk i ögonen.
fick de samtalet den 6 december, och tyckte både det var givande, och mycket tillmötesgående.
Den 15 dec träffade jag narkosläkaren o även där blev jag fint bemött, o blev accepterad för den jag är och min rädsla, och ångest inför detta.
I slutet av dec tog jag ekg, testade blodtrycket, o lite annat, och den 29 var det provtagning.
När nyåret var slut började jag svettas, och känna paniken inom mig eftersom det sades den 19 dec att op skulle ske inom 30 dagar och efter alla helgerna.
Altså fick jag all orsak att börja bygga upp min inre oro, och stress.
Jag lovar jag har varit och är en självplågare, som jag inte är stolt över, att vara, men nu fick jag den slutgilltiga tiden för min operation.
Kändes som ett knytnävsslag i magen när dem ringde mig, och berättade vilken dag, och tid.
Hade en helvetisk timme, och då pratade jag självklart först med min Micke, som lyssnade och fanns för mig.
Ringde sedan min leds, som har varit med mig på hela denna resa, och stöttat, lyssnat, pratat ja allt har hon gjort för att ge mig styrkan till detta.
Efter ett par timmar eller kanske en timme kändes allt lite lättare, och jag är fast besluten, att genomföra detta, och jag hoppas min dumma hjärna ska kunna hantera mig, och att jag själv kan bygga upp styrkan, inse fakta, förstå, att allt kan bara bli bättre, så kanske även darriga jag kan få ett bättre liv.
Uppförsbacken är jättehög, men har nog gått halva vägen nu, och har det tyngsta kvar, men troligen ändå det bästa som resultat.
Hoppas jag inte tråkat ut er nu, men detta känns bra, att få skriva ner, och även det är en typ av bearbetning från mig.
altså denna vecka laddar jag mina batterier, sover, läser, bara gör det som inte tar all kraft ur mig, utan ger mig styrkan, som jag väntar på o hoppas ska innfinna sig även hos mig.
Allt annat är bra här annars, och sedan blir det att se fram emot ev en parning på älskade lilla Ronja.
Skänker också en tanke idag till min mor som också ska ta ett beslut som är tungt idag, men jag hoppas även hon får må bättre.
Älskar dig mamma.
Love Rose
I nov lämnade jag in mitt brev till läkaren, och ville ha en tid för samtal ang min hemska värk i ögonen.
fick de samtalet den 6 december, och tyckte både det var givande, och mycket tillmötesgående.
Den 15 dec träffade jag narkosläkaren o även där blev jag fint bemött, o blev accepterad för den jag är och min rädsla, och ångest inför detta.
I slutet av dec tog jag ekg, testade blodtrycket, o lite annat, och den 29 var det provtagning.
När nyåret var slut började jag svettas, och känna paniken inom mig eftersom det sades den 19 dec att op skulle ske inom 30 dagar och efter alla helgerna.
Altså fick jag all orsak att börja bygga upp min inre oro, och stress.
Jag lovar jag har varit och är en självplågare, som jag inte är stolt över, att vara, men nu fick jag den slutgilltiga tiden för min operation.
Kändes som ett knytnävsslag i magen när dem ringde mig, och berättade vilken dag, och tid.
Hade en helvetisk timme, och då pratade jag självklart först med min Micke, som lyssnade och fanns för mig.
Ringde sedan min leds, som har varit med mig på hela denna resa, och stöttat, lyssnat, pratat ja allt har hon gjort för att ge mig styrkan till detta.
Efter ett par timmar eller kanske en timme kändes allt lite lättare, och jag är fast besluten, att genomföra detta, och jag hoppas min dumma hjärna ska kunna hantera mig, och att jag själv kan bygga upp styrkan, inse fakta, förstå, att allt kan bara bli bättre, så kanske även darriga jag kan få ett bättre liv.
Uppförsbacken är jättehög, men har nog gått halva vägen nu, och har det tyngsta kvar, men troligen ändå det bästa som resultat.
Hoppas jag inte tråkat ut er nu, men detta känns bra, att få skriva ner, och även det är en typ av bearbetning från mig.
altså denna vecka laddar jag mina batterier, sover, läser, bara gör det som inte tar all kraft ur mig, utan ger mig styrkan, som jag väntar på o hoppas ska innfinna sig även hos mig.
Allt annat är bra här annars, och sedan blir det att se fram emot ev en parning på älskade lilla Ronja.
Skänker också en tanke idag till min mor som också ska ta ett beslut som är tungt idag, men jag hoppas även hon får må bättre.
Älskar dig mamma.
Love Rose
Kommentarer
Trackback
