adestrompudeluppfodning

Hej igen alla nattsuddare.

Har precis varit med om en pers plötsligt när jag stod i köket, så tappade jag luften helt.
blev panikslagen, och rusade genom vardagsrummet ut på altanen, och öppnade ut till tomten.
Micke märkte direkt nåt fel  var på gång, så han sprang efter.

Herre gud så mycket negativt jag hann tänka på denna minut innan det började öppna upp lite igen.
Dessutom trodde jag min sista stund var kommen, för det kom tillbaks igen, så fort Micke släppte ner mina armar.

Det sägs att man ska lugna ner sig, sträcka upp armarna, och då ska allt släppa, men hur mycket av det funkar i full panik, och trorn att man dör.

Annars har kvällen varit lugn och fin, och vi har idag plockat upp det sista av advent, och även satt upp alla fina tomtar vi har i alla fönstren, för jag sätter upp allt direkt, så man har lite tid, att njuta av det fina.

Vi hittade också den bortsprungna långa slingan vi brukar ha i köket, så nu känns allt bättre.

Detta med att tappa luften hände också för någon månad sedan helt utan anledning även den gången, men kanske man sväljer luft eller saliv i fel strupe utan, att märka det.

Idag har hundarna varit gapiga, och ovanligt skälliga, men kan bero på att vi haft lite, att göra, och dem funderar förstås varför.

Nu är snart första advent här, och ingen snö, men jag har gärna snöfritt, men visst finns charmen i lite snö när man lackar mot advent, och jul.

Har redan köpt julklappar till killarna barnbarnen, som jag hittade med hjälp av deras mamma på rean i augusti.
Altså får dem saker dem önskat sig för en fjärdedel av ordinarie pris.

Mamma fyller år på julafton, och det är alltid svårt hitta nåt åt henne, för hon lever mest inomhus, då hennes ben inte alls är bra.
Sedan har ju dem äldre i princip allt redan, men får väl kolla av lite om hon sagt, eller säger nåt hon önskar sig.

Skänker också en varm tanke till en vän på fb, som bor norrut, och som jag tycker väldigt mycket om, men just nu har hon inte alltid orken, att höras, men vänner finns alltid, om det är äkta vänskap.

Nu önskar jag er alla en god natts sömn, och hoppas ni får en fin första advent.

Var rädda om er, för ingen gör det åt er.

Hej igen var ett tag sedan jag skrev nu, men har haft lite att stå i.

Först vill jag berätta, att jag fått tid hos en ögonläkare den 6 dec, som har tagit del av mitt brev jag lämnade på ögonmottagningen den 15 nov.

Hoppas hon finns för mig i min hemska rädsla ang mina ögon, sövning, och ev ta bort dem, så värken ger med sig för gott.

Denna vecka har vi pysslat lite sedan helgen med att sätta upp adventsljusstakar m.m.

Började med att flera saker inte funkade som vanligt, för varje år är det alltid nåt som inte funkar, och meningen är väl tydligen inte, att det ska funka mer än ett år i taget, men banne mig pengar kostar det, att köpa nytt.
Vi har dessutom inte hittat vår röda vackra slinga som lyser, som alltid ligger i köksfönstret och lyser så vackert.
Blev jättebesviken, men den kan väl inte ha fått fötter helt plötsligt, så hoppet finns kvar, att vi ska hitta den.

Igår strök jag röda vackra gardiner, och satt upp i köket, och det har jag inte gjort på flera år, för julen är och har alltid varit en krävande tid, för mig sedan barnen blev stora.

Dessutom har väl gnistan reducerats sedan min syn helt försvann, och jag inte kan se ens lamporna tända.

Sedan var vi till bästa anki igår på trimmet, och klöpp våra små raringar, och dem blev så vackra, och bra klippta.

Tusen tack Anki o hela trimmet, för eran fina service, och mys med hundarna, som betyder så mycket för både dem och oss.

Alla vill ju att ens barn ska uppmärksammas, och få beröm när dem är vackra o fina, och vi tycker om när våra små vovvar blir uppmärksammade.

När helgen kommer så har vi ingen snö vad jag vet, så första advent i år blir nog lite mindre känsla än förra året, för då hade vi fått rejält med snö, men för min del får gärna snön låta bli, att komma alls.

Idag har vi varmgrader, och mulet, men tar hellre det.

Funderar på skaffa ny soffa också, men lär sälja min först, och den är verkligen inte ett dugg förstörd, utan är i nyskick, men är 3 år gammal, o sedan jag fick mer ont i mina ben, så har jag problem, att komma ur dem, för det är duxsoffa och man sjunker verkligen ner i dem, och dem är jättesköna.

Svarta en tresits, och en tvåsits.

Nu dags för mannens mage att bli mätt, så maten är på g, och jag ska börja steka nåt aptitretande för magen.

Ha det gott o en underbar första advent.

Morn världen och alla vänner...

Igår hände de som inte ska ske om man har minnet i behåll då förstås ler...

Min insulinpump larmade igår vid 19 och de innebär, att man har 20 enheter kvar att använda, men det är också en klocka för att ampullen ska bytas inom några timmaroch det är beroende på hur mycket man har som går in i kroppen per timme.

Jodå vi sa (vi byter vid 22), och det tror ni någon av oss kom ihåg.
Nej då ingen alls, utan vi gick o la oss vid 23,30 som vanligt, och så pang vaknade jag vid 1, och kom på att den borde ha bytts.
Jag ville inte väcka Micke snäll som jag är , och då fick jag ligga hela natten, och vara orolig att det skulle ta slut.

Ja det var den natten det en till med dålig sömn...

Här i Gävle har helgen varit helt okej, och lugn o skön.

Vi kollade True talent igår då finalen gick 19,30.

Vi tycker i alla fall att det var rätt person, som vann.

Denna vecka är det ögon, för att byta linser, och diabetes, för att ta långtidsprov.

Jag lrä dessutom sätta mig och skriva ett brev till ögon för att berätta hur jobbigt jag har med min värk, och även alla mina rädslor, som gör, att jag sedan så många år går  med denna värk dygnet runt.

Jag ska bara till en sköterska i morgon, och vet inte vem, som är min läkare då den jag hade har slutat.

Detta är tungt, för mig, och jag hoppas jag kan löpa linan ut denna gång, och få gensvar på mina svåra saker i allt detta.

Dagen annars blir lugn, och måndag dessutom.

Igår var det farsdag o jag skänkte en tanke extra till min pappa, som inte funnits bland oss på så många år, men är saknad och finns i mina tankar dagligen.
Älskar dig så pappa, o saknaden är så tung.

Snart första advent inte klokt, så nu börjar stöket inför den ljusa tiden runt julen.
Här ska fixas lite vackert i fönstren, men blir ingen jätteaffär av detta, utan lite lysen, ljusstakar, o någon tomte kommer nog också fram.

Inte nog med detta med insulinet, utan igår när jag skulle ta en ny flaska med ögondroppar, så fanns inga hemma heller, och det var nog det värsta, för mig då jag lär ha flera gånger per dag för värken.

Önskar er alla en bra start på veckan, o var rädda om varandra för ingen gör det åt er.

Ja då blev ett inlägg till inom kort, men lär skriva av mig alla tankar som figurerar ang min hemska värk i ögonen.

Jag säger inte att alla har sitt lilla helvete med sin värk, men denna värk kan inte ens jämföras med 10 tänder full av var, och ingen tandläkare öppnar dem, för att värken ska försvinna.

Jag är fullt medveten om, att jag måste göra något åt detta, och hoppas nu på bra, och fin respons från min ögonläkare på gävle sjukhus.
Hoppas han/hon lyssnar till mina rädslor, och har empati nog, för att finnas för mig, och ge mig dem svar jag så väl behöver, för att ta mig genom detta svåra som jag MÅSTE genom.

Jag har så ont, och sover så dåligt, så livet har slutat funka för mig för många många år sedan, och kanske dags ta vara på dem år man förhoppningsvis har kvar i sitt liv.

Denna blogg är mitt bollplank och absolut inte mitt sätt att få empati, för jag lär skriva av mig mina tankar, och allt som finns runt detta.

Här är det grått, och mulet idag altså ingen väderlek värd, att skryta över.

Jag ska också ringa o beställa tid för trimmet till runt 21 nov, för att våra små knattar ska bli trimmade, och vackra igen.

Inatt sov jag hur dåligt som helst, och det gör inte mycket bättre i mitt liv.

Har pratat i tel med en leds jag har som är en gudomlig kvinna, och som har så mycket att ge mig, och framförallt har förmågan, att lyssna, och även komma med bra förslag.

Tack Siv du är guld värd.

Jag har också kontakt med en fd vän sedan tiden i Stockholm då jag förlorade min syn, och gick på ett internat, för att lära mig både punktskrift, och käppteknik.
Han är en stor del av mitt unga tonårsliv, och kom, att betyda massor för mig, och nu har vi åter fått fin kontakt.

Han hade då ganska bra syn, men har senare i livet också behövt ta bort sina ögon pga hemsk värk.

Han är ärlig, men ändå har han rätt, och han kan ju ändå svara på hur livet blev efter operationen.

Nu dags för mat igen, och sedan ska min trötta skalle vila en stund, och jag ska läsa boken som jag har några timmar kvar på.

Detta var lite om  min vardag o liv som synskadad.

Ha det bra sköt om er vänner var rädda om era liv dem är alltför kort.

Hej igen ett tag sedan jag skrev nu, men vi har börjat en ny månad i vårt liv, och november är det dessutom.

Denna månad är tyvärr inte den bästa i mitt liv på året, för nu har mörkret infunnit sig, och vägen mot vinter, julhelgen, o en massa krav, som man troligen bara ställer på sig själv.

Jag har som oftast en mycket jobbig tid på året nu, och så är det även i år.
Depritioner, svårt med sömnen, o allmänt upp o ner vill jag påstå.

Har dessutom börjat fundera mer och mer på min hemska värk i ögonen, som firar 17 år i år, och det är inte klokt, att jag stått ut med denna värk, men tyvärr så är jag så rädd för allt omkring detta, så stå ut är kanske fel begrepp, för det beror på min rädsla, att ta bort ögonen som man då vill att jag ska göra.

synd det inte funkade 2003 då jag var till Uppsala helt inställd på detta, lugn, o ingen oro alls mer än inför narkosen.

Då kom en narkosläkare, som jag sa till, att jag inte ville ha några detaljer ang sövningen, men då började han med allt sitt kunnande skrämma skiten ur mig, och detta slutade med katastrof, och ingen operation.

får man verkligen vara så oproffsig så man inte kan läsa av en person, och absolut inte ens lyssna när man säger som det är, nej då knäcka mig var hans lösning, men hjälpte inte mig den gången alls.

Nu sitter jag här 8 år senare har minst samma värk, och samma problem, som jag hade då, som ändå jag var så lugn inför, att möta en lösning på.

Jobbar på detta o visst kan man säga, att det är endast jag som kan välja vad jag tänker stå ut med, men valet är inte svårt, utan rädslan är överhängande.

Dem som aldrig varit rädd för något tycker nog detta borde vara en självklarhet, att man inte går med värk man inte behöver ha, men om de vore så enkelt så satt jag inte här idag och mådde skit över detta.

Bortsett från allt omkring mina ögon, så är det mesta bra här.
Micke har återhämtat sig ganska bra, men lider ännu av värken han fick i axel, och nacke, men som det heter tiden läker alla sår.

Hundarna mår fint åkte i plurret i helgen, så nu är dem vackra också dem små grynen.

Måndag igen, och åter en lång vecka innan helgen kommer till oss, och jag har alltid känt olust inför måndagar, och är glad när tisdagen kommer igen.

Min väns underbara lilla hund har åter hämtat sig fint och är hemma i sin familj, och mår riktigt bra efter flera dagar på sjukhus för hundar.
Lycka till lilla signe du är oslagbar, och även din matte.

Nu snart dags för klippning av dem små trollen igen, för det är märkligt så fort pudelpälsar växer, man hinner inte med alls.

Nu börjar även utemiljön här där vi bor bli färdig, för idag lägger dem sista handen på asfalten utanför våra portar, och jag lovar alla glas och tallrikar dansade runt i skåpen, så man funderade på om allt skulle rasa ner.

Sedan ska även trapphusen fixas här så det blir fint värre när allt är klart.

Vi bor i ett underbart litet område, men de som stör oss mycket är dem kalla vintrarna inne, då företaget inte vill höra, att vi fryser, och tror vi bor i trapphuset inte i lägenheten.

Nu har jag gnällt av mig fortsättning följer säkert vid tillfälle.

Ha det gott o ta hand om varandra.