adestrompudeluppfodning

Japp torsdag igen veckorna rusar på och vi med dem.
Idag diabetesmottagningen och nytt långtidsprov, som jag absolut inte ser fram emot, för jag tror allt har rasat med mig, och mitt socker, och vet inte vad som krävs, för detta ska gå vägen.

Funderar också mycket över vänskap, åsikter, faceboo osv.

Känner man lär få vara ärlig både mot sig själv och andra i sin omgivning, och jag förstår inte riktigt hur något man skriver kan tolkas på så många olika sätt.

Jag tänker fortsätta skriva det jag känner, och det jag står för, oavsett här eller i annat forum.

Tänker inte heller bli påhoppad för något jag skriver, och absolut inte för något jag gör, eller inte gör.

Känner mig ledsen, och besviken över massor med saker, som jag inte vill gå in på här just nu, men vill bara säga, att jag är den jag är, och står för det.

Sedan har vi ett otrevligt besök i morgon hos veterinären då Ronja ska rensa sin mun till att börja med, men eftersom jag tycker hon luktat hemskt illa t o f sedan hon var 5 månader gammal, så misstänker man ev hennes mandlar, och om det är så, lär dem tas bort framöver.

Vi borstar hennes tänder varje dag, och tar bort tandsten med jämna mellarum, och trots detta luktar hon ruggigt illa, och det är så mycket lukt, att man känner i vilket rum hon är fast man inget ser.

Hoppas detta ska lösa sig, för jag känner en oro inför detta, för jag lever med djuren, och tänker också åt dem.
Det är däremot kanske inte så sund, att jag gör, men ingen risk här, att någon av hundarna går utan vård vid sjukdom.

Sedan undrar jag över, att så fort det gäller djur, så kostar allt jättemycket, och varför har inte djur ett högkostnadskort?????

Visst försäkringar finns men då får man också betala en ganska hög självrisk och även 20% av beloppet.

Nej ska man ha djur lär man också ha en buffert, för att hjälpa dem vid behov, och de ska alltid stå i främsta rummet, att ge dem vård också.

Här i gävle är det strålande väder sol, och ca 20 grader inte illa den 29 september.

Sist men inte minst sänder jag en tanke till min svärmor som idag skulle ha blivit 67 år, men gick bort alldeles för fort för 8 år sedan i canser.

Vill också skänka en jättestor kram till grannen som också fyller år idag, och önska henne en juvlig dag på sin födelsedag.
Kramar i massor bruden.

Nu dags fixa hår och få på kläderna.

god förmiddag vänner.

Risk att skriva några rader här, för jag mår inte så bra, men tänkte ändå skriva lite på bloggen.

Här allt okej Ronja löper, och är på höglöp just nu, och jagar hane i varje hör, så Tummen har inte helt lätt för tillfället.
Vi ska inte para henne nu, utan avvaktar till nästa löp i februari, och då känns det bättre när våren kommer och valparna ska växa upp, och även kunna komma ut när det inte är många minus, och massor med snö.

Jag ska ner till trimmet idag, och få Ronja klippt, för hon ser ut som en skogsmulle för tillfället.

Hoppas det ska gå bra, för vi skulle ha varit där igår, men det hade tjorvat till sig på trimmet.

I morgon diabetesmottagningen, och ett långtidssocker, som ska tas.
Känner mig inte alls redo för detta, men är ett måste i livet.
Mitt socker är inte vad det var, och jag kan bara säga, att jag är måttligt less på allt detta, att gå upp i vikt av insulinet, och ständigt öka enheterna, och så börjar karusellen igen ökad vikt, ökat insulin.

Jag vet inte vad som ska ske, för att mitt socker ska komma i balanse igen, men jag har gett upp, och orkar inte med detta, utan nu känner jag, att läkaren lär hitta på nåt vettigt sätt, att få detta att funka för mig.

Detta drar ner mig fruktansvärt i humör, lust, och jag har totalt tappat matlusten, och borde ha ett toppenvärde på mitt socker, men glöm det.

Detta är nåt, som jag funderar över natt, som dag, och blir inte bättre, för det, men jag hoppas ändå att det finns någon lösning i detta.

Har även funderingar över både livet, facebook, och varför vänner finns när man inte märker dem.

Jag har alltid varit en som finns för alla, och har alltid lyssnat på varje individ, och försökt hjälpa efter förmåga.
Jag har vid något tillfälle även bränt ut mig själv, men när det har gått så långt så känner jag inte, att många finns för mig.

Facebook är ett forum, som jag trodde skulle ge mig massor, men tyvärr så är det alltid samma människor, som skriver o kommenterar i mina inlägg, och då kommer tanken över mig, att borde inte vänner skriva med vänner, eller har jag missförstått nåt????????

Ibland känns fb som mitt liv, för så länge jag skriver, och finns, så är allt bra, men vad händer när jag inte mår bra, inget, inget?????

Ja nog om detta lite tankar från mig bara.

Hej igen nu skriver jag några rder igen, för mitt förra inlägg är nog som det är, och jag känner mig nog inte speciellt mycket gladare idag, men försöker nå första pinnen på stegen som går upp till livet igen.
Precis så känns allt, att stegen är hög, vägen, för lång, och fötterna så tunga tunga.

Har varit i denna situation förr i mitt liv, men var länge sedan nu, och det är rättare sagt ca 5 år sedan.
Då blev jag utbränd genom, att jag fanns till hundra procent för en familj, som hade väldigt jobbigt, och med ett 8 månader litet barn mitt i separationen.

Nog om detta men det slutade med 4v som jag endast minns en enda dag, då Micke o en kompis till oss hjälpes åt att få mig till matbrodet, för att få lite mat i magen, och annars var dem veckorna helt borta i mitt minne.

Nu är jag rädd, och så rädd, att hamna där igen, och därför blir jag spänd när jag känner nåt är på gång inom mig, och det medför också att min rädsla påverkar mitt mående i högsta grad.

Jag är ledsen, besviken och fundersam över många många saker.

När jag var barn och upp till 14 års ålder såg jag med full syn rpecis som alla andra, och sedan då synen försvann av mediciner så blev livet hemskt svart, och mycket jobbigt, för att komma igen, och få vara den tonåring alla andra kunde vara.

Jag menar, att jag kan jämföra hur enkelt allt var då.
Cykla, gå ut själv, kolla tv, läsa tidningar, ja allt var annorlunda förstås.
Nu får jag då o då tillbaks denna känsla av, att jag var som en fri liten fin fågel, och nu är jag som en fånge men behöver ingen fotboja, för jag kan ju inte rymma min väg.

Menar absolut inte, att jag inte har hjälp både av min Micke, och ledsagning, utan menar friheten försvann, spontaniteten,ta boken när jag ville läsa, ta på jackan när jag ville ut, och vara ensam.

Hoppas ni förstår utan att tycka synd om mig, för jag är inte någon som söker sympati, för det gillar jag inte, men kanske tanken kommer inom er, att ni ska vara stolta över ert liv, och att ni kan får göra så mycket utan, att någon lär finnas där hela tiden även när du bara vill vara du, och ensam.

Allt detta är saker jag jobbar med varje dag, och varje natt jag inte kan sova, och de är många nätter i mitt liv, men jag är också tacksam, för jag har det inte värst, men värnar mycket om dem svaga, sjuka, ensamma, o utstötta i samhället.
Kanske någon där ute kan känna att jag finns, och att jag också värderar alla er, som finns, för det gör jag faktiskt.

Nu vill jag säga sköt om er varje dag är unik, varje dag är din du kan förvalta, igår har paserat, och i morgon kommer en ny dag för alla vårda den vänner.

Hej igen lär skriva några rader, om inte för min egen skull.
Mår skit skit och allt har rasat omkring mig bara sådär inom ett par timmar.

Har känt nåt är på gång sedan någon dag, men nu ger jag upp orkar inte mera, och slåss mot en värld, som inte är till, för en synskadad människa.

Här sitter man har begränsad möjlighet att leva ett normalt liv, för alla dem som ser kan gå ut när dem vill, sätta sig på en stubbe o fundera utan att ha någon med sig, som man helst inte vill, ta sin jacka gå ut när som helst, planera en resa, en promenad, osv.

Visst det kan låta som om det är supersynd om mig, men egentligen är problemet att man inte känner något värde inför denna seende värld, och människorna i den, som ändå har det väldigt bra.
Jag lever altså genom andra, går ut med andra, lär ha andra, för att ge mig en tur på stan, en promenad i naturen, och så har så många människor så mycket att klaga över, som egentligen har det väldigt bra.

Har också funderat över fb o dess funktion i mitt liv, för jag hade trott på ett forum för alla inte för inbördes beundran, och att dem som sticker ut är dem enda som räknas.

Ska de vara så?????

Nej detta lär bli ett slut och jag måste hitta mitt verktyg, för att må bra, och jag tror inte jag gör det bland människor som inte förstår något, eller ens försöker sätta sig in i en annan människas liv.

Jag är stolt över mina hundar o det beror nog på att för dem har jag värde, dem älskar mig, för den jag är, och dem skiter i om jag har syn eller inte.

Detta kommer bli ett stort ämne att sätta sig o grubbla över, och därefter fatta ett vettigt beslut förhoppningsvis.

Önskar er en bra dag.

God förmiddag...

Har äntligen kommit ut på min blogg, och det är inte skoj ha en blogg, och så är det hur svårt, som helst, att komma ut på den.

Har inte hänt så mycket på dessa dagar sedan sist, men det är väl också bra, för då har inte nåt negativt grusat vår vardag ändå.

Har varit många dagar med dåligt väder, och idag är det uppehåll här, och det är jätteskönt.
14 grader så det är hösttemperaturer nu.

Hundarna mår fint, och jag ska bada dem närmaste tiden då Ronja ska klippas denna månad, och tummen putsas något.

Har många funderingar ang en till hund i familjen, men samtidigt, som det känns skoj, att ev tänka en annan ras, så är man ju så inbiten med sina pudlar, och känner sig bekväm med em, och deras skötsel.

Har varit lite sugen på poder puf, men om vi skulle vilja avla så är det massor med andra regler, och sådant man lär lära sig, och det är inte helt lätt.
Rasen i sig själv är häftig men då ska det vara en hårig kines, annars får det vara.
Var hundvakt en gång åt en naken kille, och det var absolut inget, som gav mersmak.

Min önskan är nog ändå, att få en liten toytik, och gärna vit, för tummen har satt sina spår i oss, även om en vit kräver massor, för att vara snygg, så är det läckert.

Igår var Micke in med moppen på 100 mils service, och det gick kanon allt var bra, och inga andra fel upptäcktes.

Har också funderingar över att hitta en hemsida, som skulle funka, för mig trots, att jag inget ser, men har svårt hitta någon, som är bra.

Jag vet, att dem som har jobb kan få hjälp med sin hemsida, och att det funkar även för dem.

Nu hoppas jag ni alla får en fin dag o att ni tar vara på varandra.

Hej alla vänner på bloggen kul så många av er läser min blogg, som är mitt bollplank.

Nu förstår jag lite min nerstämdhet och uppgivenhet.
Nu har förkylning kommit till familjen adeström.
Jag har ont i hela kroppen, skallen är tung, och Micke snorar som sjutton.

Blev altså ingen båtresa så typiskt men jag ger inte upp blir i oktober istället jippi.

Vill också gratta Anki på trimmet med sin Nova som varit på utställning idag i Högbo och blev nr 2 av bästa tikarna grattis till er.

Högbo var också något vi ville åka o kolla på men även det blev satt på listan en annan gång.

Här är det bra väder, men inte så varmt då förstås, men man får vara glad för uppehållet, och solen.

Nu önskar jag er en fin lördag o helg.

Hej igen tänkte skriva några rader igen.
Mitt förra inlägg var väldigt negativt, och tyvärr så känner jag, att mitt liv, och min vardag pendlar ganska mycket mellan bra, och dåligt just nu.

Här har det inte varit något väder, att skryta över, men idag uppehåll, men regnet hänger i luften.

en vanlig dag med andra ord, som inte ger så många kickar, att göra nåt mer än fixa lite hemma.

Har många funderingar över framtiden, och ev parning igen på vår tjej, men funderar också mycket över, att ev skaffa en ny linje i kenneln.

Det är svårt med facit i hand, att ta beslut efter det som hände vår lilla alva i somras, och visst man ska kanske inte se bakåt, utan framåt, men det har tagit hårt på oss, och rädslan, att para igen finns dock där, och egentligen helt utan orsak.

Lördag blir det båtresa med Siv om inte stormen ligger över oss, för då stannar jag banne mig hemma.

Känner mig skrämd över allt som hänt senaste tiden, med flygolyckor osv.

Kanske är det att måla fan på väggen, men är man en som är känslig, och får dåliga vibbar, så vill man gärna följa magkänslan.

I helgen är det också hundutställning i Högbo 2,4 mil från Gävle, och dit kommer flera av våra vänner, som också skulle vara trevligt att träffa.

Just nu är jag också lite less på facebook, för ibland känns det, som om man spiller tid, och energi på något, som inte alls är viktigt.

Detta är säkert perioder i livet, som allt annat, men känner kanske, att det är jag själv som drar ner mig, och inte ser det posetiva i vardagen.

Här fullt ös på hundarna minst 3 gånger per dag.
Dem springer, och brottas så mattorna ryker, och jag älskar se deras glädje med varandra.

Nu hoppas jag ni fångar dagen, och tar vara på den så gott ni kan, och vill, för här vankas mat inom ett par timmar.

Blir en god köttfärssås idag med pasta.

Sköt om er o era frybenta.

Hej alla lite bloggande nu och många tankar.

Nu har vi haft regn här i Gävle i 2 dagar, som skulle ha varit fint väder enligt tidningen, men så blev det inte altså.
tycker regn är jobbigt då våra hundar inte gärna vill gå ut då, och jag lär påstå, att jag också hellre stannar inne.

Mina tankar idag är omkring djuren, och djuren rättigheter i vårt samhälle.

Blir ganska förbannad när jag hör folk, som inte sköter sina djur alls, utan sätter sig själva i första rummet, och sedan dessutom har mage, att komma med massor av ursäkter.
Finns inga som helst ursäkter, för att en människa som tagit åt sig djur ska få behandla dem hur som helst, och om man inte hittar någon lösning pga nåt så är det människans skyldighet, att fixa så djuren får allt dem behöver, och mat, o ett vettigt liv.
Varför glömmer man bort att djuren inte valt oss, utan vi dem, o det är vår förbannade skyldighet, att ta fullt ansvar för dem.

sedan kollar man hur våra egna djur har det, och är stolt över, att vara en medkännande djurvän, och jag skulle hellre vara utan både mat och annat om djuren behövde saker för deras välmående.

Alla andra borde inte ha eller skaffa djur, för det är ren o skär egoism.

Jag blir så jäkla förbannad.

Sedan finns det människor som tror att dem äger andra, och vill bestämma över andras liv, och jag är en fullt normal, tänkande individ, som ingen behöver bestämma över, och jag kan ta beslut om mitt eget liv, och vad jag vill få ut av det så det så.

Nu har jag bestämt mig, att ingen absolut ingen ska kliva på mig mer, eller ha åsikter om vad jag borde, eller inte borde göra med min dag, eller mitt liv, och inte vilka jag ska finnasför, och inte finnas för.
Jag är fullt kapabel att fatta dem besluten själv, och har inget att stå till svars för inför andra.

Detta blev ett hett inlägg, men skriva av sig ibland är faktiskt jättebra, och just nu har jag fått för mycket av det mesta.

vi lever ett bra liv jag o våra hundar, så kom inte in i mitt liv, och försök ta över, för det är bortkastad ti thats it.

Nu vill jag önska er alla en fin dag och hoppas ni är rädda om era vänner, och djur.
Vill också skänka en tanke till en vän som fått ta bort sin älskade katt pga sjukdom.
Vila i frid lilla kissen kram H

Ja då var det dags för lite bloggande igen, men min dator har inte varit vad den var.

Började redan för en vecka sedan, men till slut hittades felet, och det var en punktdisplay som jag använder, för att läsa texten på sidorna jag är o läser på.
Nu har den blivit hämtad, och ey ny kommer att komma hem till mig inom kort.

Denna dag är full av tankar, funderingar, och en stor skopa vemod.
Jag tänker på hockylandslaget som omkom i en sådan hemskt olycka för ett par dagar sedan, och allt detta pga ett flygplan som skatas ur bruk, och det kostade enmassa unga människors liv.
 Detta är så hemskt så inga ord räcker till.
R.I.P Stefan Liv med sina vänner i laget.

sedan har jag svårt koppla bort denna tragiska händelse med 15 åriga Oliver, som fick sluta sitt liv så ung, och livet hade ju precis börjat.
Hanslånga, och jobbiga kamp med både posetiva och negativa sidor.
Från en glad kille, som, hade efter operation av tumören i hjärnan fått ett bra svar, att man lyckats, och sedan vänder allt bra till något hemskt tragiskt.

Hans hopp måste ha blivit sarjat, och väldigt kantstött då alla svar pendlade hit o dit, men tyvärr slutade hans kamp onsdagen den 7 september.

Han fick inte ens sina önskningar uppfyllda då allt gick så fort.
Kan skriva massor om detta, men det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta, men nu har killen frid, och nu vill jag finnas, för hans anhöriga, som har en sååå tuff kamp framför sig.
Tänk bara, att begrava sitt 15 åriga barn.
Behöver jag skriva mer bara ta en minut och tänk på detta det är dem alla värda, så förstår ni vilket jobb dem har framför sig.
Älskade vänner finns för er i tankar, och hjärta.

Här är annars allt ganska vanligt, och helgen har varit lugn.

Jag känner tyvärr mig nerstämd, o vemodig och jag vet inte varför.

tycker att livet är tufft, och många gånger skulle även jag vilja känna glädjen, att få ta på jackan, gå ut när jag vill, och inte alltid behöva någon vid min sida när jag vill vara ensam i mina funderingar.
Nu är mitt liv sså olikt det jag vill, och kanske har man ändå rätten få känna sig ensam, o utan möjligheter ibland.

Önskar er en bra dag ta hand om dagen, fånga den, och gör ditt bästa, för att den ska bli fin för dig.

Vill börja med att skriva en rad om den lilla killen Oliver, som idag 15 år gammal förlorade sin kamp mot cansern.

Han fick i våras besked, att han hade en tumör i huvudet, och fick då genomgå en operation som man trodde skulle räcka.
Det som sedan hände var behandlingar med strålning, och cellgift, men för endast några veckor sedan förlorade han synen på ena ögat, och vid en undersökning visade det sig, att han hade en svår canser, och man konstaterade också att han inte skulle få behålla livet.

Grymt ja, men ikväll den 7 september har han fått sluta sin svåra, och jobbiga kamp mot sin sjukdom.

15 år man förstår inget alls, men jag vet nu, att han har inga smärtor längre, och att han är bland andra änglar i himlen, och där slipper han all värk, och kamp, för att överleva.
R.I.P Oliver

Nu lär jag säga, att min dator har varit som ett ufo sista veckan, men ska få lite översyn av den på fredag.
Har inte gått komma ut på internet, och inte heller alltid haft mail, så om ni saknar mail, så inte mitt fel denna gång.

Sedan läste jag att hockymålvakten Stefan Liv har omkommit i en flygkrasch idag när han och hans lag var på väg till en match dem skulle ha spelat i morgon i Ryssland.
Han lämnade fru o 2 barn endast 31 år gammal.
Hela laget verkar ha omkommit i olyckan R.I.P.

Ja allt är så tragiskt ibland och det händer så mycket i världen, och med våra liv, och jag hoppas alla är nöjda, glada, o tacksamma varje dag dem vaknar, och får en dag till utan några större problem i livet.
Ta hand om varje dag, som om den vore den sista.

Vill nu avsluta detta  tragiska inlägg med att säga vila i frid o må änglarna ge dig det livet du är så värd Oliver.